Jag har tidigare nämnt ett tv-program som jag älskar. Det heter "Brothers & Sisters". Jag började att se det på tv för några år sedan och blev riktigt kär redan då. Sen missade jag en hel del avsnitt, så därför beslöt vi att köpa dvd-boxen. Så nu kan jag se det när jag har tid och lust till det. Det är en amerikansk serie som handlar om en familj som har ett familjeföretag där några av syskonen jobbar. Pappan i familjen dör och där börjar alla intriger, olyckor och händelser. Mamman i familjen spelas av Sally Field som är en helt underbar skådespelerska, hon ger verkligen allt. Hon spelar en envis men kärleksfull mamma. Calista Flockhart spelar en av hennes döttrar som gifter sig med en politiker, som spelas av Rob Lowe. Han är ju riktigt fin att titta på. Sen är det väldigt roligt att stifta bekantskap med flera nya skådespelare som man inte sett så mycket av tidigare, men som är väldigt duktiga. Det här är en serie som kräver väldigt mycket av dom, det tar upp allt, från död, skilsmässor, otrohet, homosexualitet, politik, bröllop, föräldraskap, missbruk, fördomar och krig. Man sveps in i den här familjen och älskar alla karaktärerna, man lever sig in i deras glädjeämnen och sorger. Men samtidigt så får man många skratt tillsammans med dom, eftersom man kan känna igen sig i flera händelser.
Just nu är jag inne på den fjärde säsongen. Och den femte säsongen är inte släppt än, suck. Vet inte hur jag ska klara mig. Jag är nämligen snart färdig med den fjärde. Hoppas den femte säsongen kommer snart.
Här får ni ett smakprov på Brothers & Sisters:
Man både gråter, skrattar, fnissar, blir irriterad, upprörd och lever sig in i den här familjen. Nu längtar jag tills jag får krypa ner i sängen ikväll och njuta av nästa avsnitt!!
Vägningen gick bra, skönt det, för förra gången så var det inte lika kul. Nu gick jag ner -1,2 kg. Det är jag väldigt nöjd med, men jag har skött min mat och träning verkligen. På tretton veckor har jag gått ner -13,4 kg. Och nu känns det verkligen. På kläder och på kroppen. Kommer på mig själv att känna på olika ställen på kroppen och märka att det känns så annorlunda, mindre på nåt sätt. Kläder som jag inte haft på länge är nu för stora och säckiga. Förut klädde jag mig gärna i lite stora kläder för att dölja allt fett och valkar. Men nu känner jag att där kommer jag nog att ändra mig, jag vill inte se stor ut nu när jag gått ner så mycket i vikt. Men man får byta ut kläder lite allteftersom. Det är ingen idé för mig att byta ut hela garderoben nu, för jag har ca 25 kg till att gå ner. Men det som är så positivt är att jag mår så himla mycket bättre. Och jag är fortfarande motiverad och ser aldrig att jag skulle kunna tappa det. Men jag tror det beror på att jag och Tomas unnar oss gott till helgen ibland. Vi har kommit på att vi älskar mörk choklad. Lindt Excellence har olika smaker som vi unnar oss och smaskar och njuter av. Man måste få äta goda saker ibland, bara man inte tappar fokus och koncentration på sitt mål.
Det är nästan 16 minusgrader ute idag, så jag tänker faktiskt hålla mig inne. Jag ska köra min träning inne idag. Får se vad det blir idag. Wii Fit Plus eller crosstrainern.
Vi hade en mysig helg. Vi bakade lussebullar och pepparkakor och fixade fram adventsljusstakar och stjärnor. Jag tänkte lägga ut juldukar och lite mer julpynt under veckan. Så vi får det riktigt juligt och mysigt här hemma. All snö som har kommit gör det extra mysigt. Igår höll Tomas på att sätta ihop vårt nya köksbord och stolar. Då tog jag på mig ytterkläder och gick ut och skottade. Och det var en härlig känsla. För jag kände verkligen hur stark jag har blivit av all träning. Och det kändes underbart. Förr klarade jag inte sånt, jag fick sån värk av det. Nu klarade jag av att skotta hela garageuppfarten, gången och trappen. Allt det som Tomas annars får göra. Nu fixade lilla jag det!!! :-)
Måste säga att det känns helt underbart att helgen äntligen är här! Lika efterlängtad som vanligt! Känner mig lite trött och hängig, har fått ont i halsen under natten, så jag hoppas få sova ordentligt i helgen. Hämta lite nya krafter, för lite julpyssel vill jag hinna med. Och även få tid för lite skönt adventsmys med glögg och pepparkakor.
Imorse var jag upp och fixa mig iordning för jag skulle iväg på en individuell utvärdering av acceptanskursen jag gick under åtta veckor i höstas. Jag har fibromyalgi, fick diagnosen i oktober förra året och har gått långtidssjukskriven för det. I början ville jag inte acceptera att jag har det, kämpade emot med näbbar och klor. Jag var arg och ledsen om vartannat. Så till slut föreslog min läkare denna kurs. Jag tog emot all hjälp jag kunde få, så jag beslöt mig för att ge det en chans. Och jag har jobbat mycket med mig själv nu under hösten, samt att kursen har gett mig en del också. Så nu mår jag mycket bättre, vilket känns helt underbart. Som samtalsterapeuten på kursen sa: "Värken finns där, den kan få gå bredvid mig, men aldrig framför mig". Med det menar hon att värken ska aldrig få styra mig utan det är jag som bestämmer. En talande bild tycker jag. Kursen är baserad på KBT, alltså kognitiv beteendeterapi. Den var intressant, men jag kände att jag fick plocka till mig "russinen ur kakan". En del blev för flummigt för mig, medan en del var tänkvärda, nyttiga bra saker för mig. Vi kom fram till att jag hade gått fram i alla aspekter som vi hade jobbat med under kursen och det känns helt otroligt.
Så på söndag är det alltså första advent. Visst är det mysigt när man får ställa fram adventsljusstakarna och börja julpynta. Jag längtar alltid efter advent. Tycker det är så mysigt. Man får en så skön julstämning. Vi ska sätta upp julgardiner i köket, ta fram lite tomtar och juldukar. Stjärnor och ljusstakar ska upp i fönstren. Och framför allt, vi ska baka lussebullar och pepparkakor i helgen. Mmmm, det kommer lukta så gott av nybakat i huset. Och tänk vad smarrigt att få dricka en kopp varm glögg tillsammans med en nybakt lussebulle och pepparkaka. Det ska jag absolut unna mig i helgen. Det är tur man har sin veckobonus på Viktväktarna att använda till sånt här lite extra gott. Sen har jag många aktivitetspoints att förbruka om jag vill det. Men de brukar jag aldrig använda, de får hjälpa mig lite extra med viktnedgången istället. Hoppas på ett större minus nu i helgen. Får inte äta för mycket gott....hihi.
Vill önska alla mina goa läsare en skön helg!! Kram!
Carpe diem - Fånga dagen, ja ett ganska vanligt uttryck vid det här laget tror jag. Många har fina små skyltar hemma som påminner dom om att fånga dagen. Till slut så blir man kanske "hemmablind" och glömmer bort det. Men jag tänkte på det imorse att det är ju redan torsdag idag. Gud vad tiden går fort och dagarna bara går. Man hinner knappt med känner jag. Och ändå så jobbar jag inte. Men jag tycker en dag går så fort, och även en vecka går så fort. Så då kan man ställa sig frågan: Vad gör jag av en dag? Hinner jag med att se de jag lever med? Tillbringar jag tid med de jag älskar? Hinner jag med mig själv? Hinner jag med det jag vill göra? Jag ska vara ärlig och säga att där kan jag nog inte svara "ja" på alla frågorna. Jag "tar" mig inte tiden till allt jag vill göra ibland, och glömmer bort att ge det där lilla extra som gör att man känner sig nöjd och tillfredsställd med livet. Jag måste påminna mig själv om att fånga dagen och fånga ögonblicken som finns. De kommer ju inte tillbaka precis.
Tiden flyger iväg, och allting bara rusar förbi. Speciellt i dessa tider, när alla förbereder för advent och juletider. Mycket att fixa och göra innan man bara kan njuta av julefriden. Tror många är stressade nu inför allt som de vill hinna med innan jul, jag börjar själv känna av det där. Men i helgen ska vi ta oss tid till att baka. Det ska bakas lussebullar och pepparkakor, och då vill jag alltid ha julmusik på i bakgrunden och ha det mysigt med familjen. Det har jag med mig sen barndomen. Mamma gjorde alltid likadant med oss barn. Hon spelade oftast Elvis Preslesys julskiva, jag blandar nog lite mer. :-) Vi ska börja pynta lite och sätta upp julgardiner, adventsljusstakar och stjärnor. Tycker det gör så mycket för julstämningen när allt det där får sättas fram. Jag spelar en hel del julmusik redan och det gör också att jag kommer i rätt stämning. Jag ska försöka att ta mig tid till familjen, mig själv och att jag kan göra det där som är viktigt för mig men samtidigt få tid för vila och avslappning. Se till att fånga de där små korta ögonblicken som kan bli så mysiga och betydelsefulla fast man kanske inte tror det. Som jag skrev om igår t.ex, se till att ge en extra kram eller klapp på axeln till någon som du tror dig behöva det. Se till att ladda batterierna när du kan och sen kan du fånga dagen och de ögonblick som är viktiga för dig!
Önskar er alla goa läsare en underbar torsdag! Kraaaaam!
"Kramar får oss att må bättre", läser jag i Aftonbladet. Ja det kan jag verkligen hålla med om. Hur skönt är det inte att krypa in i en varm famn och känna hur någon lägger armarna om en. Är man lite hängig och nere så känns det verkligen som balsam för själen när man får kramas. Vi pratade om det här vid middagsbordet faktiskt härom dagen. Hur viktigt det är med kroppskontakt för alla människor, att det finns med redan vid födseln. Jag berättade för de andra två i familjen om ett hemskt experiment som gjordes för väldigt länge sen som en av våra lärare på barnskötarutbildningen berättade om. Och det glömmer jag aldrig, för det är verkligen hemskt. Men det visar på den livsviktiga betydelsen av kroppskontakt. Läraren berättade att spädbarn inte kan överleva utan beröring. Man hade gett barnet allt det behövde utom beröring och barnet dog. Jag hittade en artikel om det nu när jag sökte på kramar. Och det stod att barnet tynar bort även om de får tillräckligt med mat, eftersom de inte kan lagra näringen i kroppen. Hemskt! Men sant! Och kramar behöver vi både gammal som ung. Det finns ju ett må-bra hormon i kroppen som heter oxytocin, ett svårt ord. Men det sprids i kroppen vid beröring t.ex. och får oss att slappna av och bli lugna.
Oxytocin... ...lindrar smärta
...sänker blodtrycket
...sänker nivån av stresshormoner
...ger bättre matsmältning och näringsinlagring
...stimulerar tillväxt
...påskyndar läkning av sår och stärker immunförsvaret
...gör oss mer lugna och rofyllda
...gör oss mer sociala och intresserade av vår omgivning
...gör oss mindre rädda och fientligt inställda
...förbättrar relationer
...underlättar inlärning
Jag tycker det är intressant hur en enkel sak som beröring kan ha så otroliga effekter. Lever du ensam så kan husdjur hjälpa till med beröring. Oxytocinet frigörs även när du klappar ditt husdjur. På en del ålderdomshem har de djur för de äldres skull. Så de kan få klappa och gosa med djuret och må bättre. Så det är viktigt att vi tar oss tid att kramas och hålla om varandra mycket! Tänk vad mycket du får tillbaka! Så lägg armarna om någon du tycker om idag och kramas lite extra länge! Det gör underverk för er båda!
Ha en underbar lill-lördag alla mina goa läsare! Kraaaam på er!
När jag har gått ner det jag vill i vikt, så ska jag belöna mig med en tatuering....tror jag. Om jag bara vågar så. Jag funderar på att göra en lejontatuering. Som en tribal med huvudet i centrum. Om ni förstår vad jag menar. Funderar på att göra den i ryggslutet. Det är så snyggt, sexigt och tufft tycker jag. Dels är jag född i lejonets stjärntecken och sen står lejonet för styrka, och jag har fått gå igenom många jobbiga saker och känner mig stark som har tagit mig igenom det. Så kan jag samla mod till mig så blir det nog en lejontribal.
Lejonhuvudet i mitten på någon snygg tribal. Tror ni det kan bli snyggt? Eller har ni några andra förslag?
Idag blir det nog en powerwalk, för mina stavar krånglar. De åker bara ner trots att vi har dragit åt riktigt ordentligt. Vi funderar på att skaffa stavar som är fasta, måttade efter ens längd. Ska nog testa att köra några övningar med våra nya hantlar också. Ska leta upp några bra övningar.
Idag kom det ett nytt nummer av tidningen "Må Bra". Den älskar jag, har precis börjat prenumerera på den. Dels älskar jag att det finns många bra träningstips, dels älskar jag den för alla goda recept som alla är ProPoints beräknade. Perfekt för oss som är viktväktare!
Såg ni finalen av "Biggest Loser Sverige" igår? Vilka otroliga förvandlingar de hade gjort. Och vilket hårt arbete som ligger bakom deras "nya" fina kroppar. Jag bli bara ännu mer inspirerad och motiverad och det är så skönt att känna det. Så om ett tag åker understället på, Spotify och Endomondo. Endomondo är en applikation som jag har i min androidmobil. Den mäter hur långt jag går, vilken sträcka jag går och hur snabbt jag går. Sen kan man logga in på deras hemsida och se på en karta exakt var jag gått. Tycker det blivit riktigt kul med motionen sen jag började med den appen. Det var min tekniknördiga sambo som introducerade mig för den och nu är jag fast. Allt som kan höja motivationen är ju värt att köra på anser jag.
Nej nu får killar sluta läsa tror jag. Eller jag varnar de i alla fall redan nu. Sen är det väl upp till dom om de vill fortsätta läsa. Det ska handla om klimakteriet. För jag är nog redan där faktiskt. Är "bara" 39 år, men uppvisar flera symptom på att vara i klimakteriet. Jag fick min mens tidigt, jag var bara 10 år och först i klassen. Gissa om det var pinsamt?? Min magister gjorde en stor grej av det också, det hela slutade med att killarna i klassen sprang omkring och skrek att "Ann-Sofie kan få baaaaarn". Men jag kände mig så himla stor och vuxen så jag bara fnös åt dom och satte näsan upp i vädret. Tur det kanske. Men när man får mens tidigt så finns det ju också risk för att man hamnar i klimakteriet tidigt. Och där är jag nog nu. Tyvärr. Men nån gång ska man väl hamna där också. Jag kan svettas mycket ibland, sover dåligt, humöret pendlar, mensen strular, huden förändras och mensvärken har blivit värre. Allt detta kanske inte beror på klimakteriet, men en del i alla fall. Läkaren på akuten trodde att jag hade kommit in i det. Min mamma kom också ganska tidigt in i det. Men nu har jag börjat fundera på om jag ska försöka leta reda på nåt som kan lätta besvären. Om ni läsare har några förslag så får ni gärna berätta. Tar tacksamt emot hjälp som ni förstår.
Men det kanske är positivt att jag är i klimakteriet nu, så inte bonusdottern är i tonåren samtidigt. Då hade nog sambon velat fly all världens väg, tror ni inte?
Vägningen gick sådär, jag har bara gått ner -0,1 kg denna veckan som gick. Totalt: -12,2 kg på tolv veckor. Det är jag ju nöjd med såklart. Men det är inte helt lätt att gå ner i vikt när kroppen jobbar emot mig ibland. Men jag ska försöka träna lite mer den här veckan. Sambon köpte ett hantelset och en gymmatta i fredags, så nu kan vi utöka träningen en del. Det känns extra kul. Jag vill bli stark i kroppen också. När man har mycket att gå ner i vikt, så känns det viktigt för mig att det inte blir för mycket hud som blir slapp. Jag vill forma kroppen så jag blir nöjd och mår bra. Fint med lagom mycket muskler. Sen får jag bättre hållning om musklerna är starka.
En ny vecka, nya möjligheter! Önskar er en härlig måndag alla goa läsare!
Ja vissa saker får mig verkligen att tänka tillbaka på mina tonår och det ljuva 80-talet! Älskar verkligen 80-talet! Hur kul hade man inte då?? :-) Hur mycket fanns det inte att upptäcka då? Och framför allt, MUSIKEN!!! OMG!! Nog för att det görs bra musik nu också, men då var det nåt särskilt minsann. Eller var det bara för att man var tonåring? Vad tror ni? Musiken, kläderna, frisyerna m.m. Jane Hellen (bilden) var ett märke som jag älskade! Det doftar såååå gott och nu har det ju kommit tillbaka och så fort jag luktar på en sån produkt så vips är jag tillbaka till år 1986. Minns ni pudelfrisyrerna?
Det som är så himla kul är ju också att både tjejer och killar hade de här berömda pudelfrisyrerna! Knappt man kunde se skillnad på tjej eller kille i värsta fall! :-) Man hade många idoler av olika slag, musiken stod jämt på i mitt tonårsrum. Affischer på väggarna på diverse artister! Jag med mitt tonårshumör "all over the place"! Ja, stackars mamma med andra ord. Men vi tog oss igenom det där, tänka sig. En del idoler som kom fram på 80-talet är ju fortfarande aktuella och en av dessa är Madonna.
Hur många tjejer ville inte se ut som hon? Jag minns att jag köpte armband i massor och hårspray, örhängen, neonaccessoarer, smink m.m., allt för att likna dessa idoler som man såg upp till. Jag och en kompis köpte t.o.m. likadana kavajer men i olika färg! Minns du det Rose? Sen satt vi och väntade utanför de salar där vi visste att de killar vi gillade hade lektion. Vi ville få en glimt av dom när de for ut från lektionen. Där satt vi antagligen och fnittrade oss sönder och samman. Suck...:-) Visst är de roligt att tänka tillbaka på 80 talet? Jag har mycket tokiga, roliga minnen! Sen var man antingen synthare eller hårdrockare. Då var jag faktiskt synthare. Nu är jag nog mer rocktjej. Men då var det lite annorlunda. Jag diggade Alphaville, Howard Jones, Eurythmics, Thompson Twins, Duran Duran, Nik Kershaw, Depeche Mode m.m.
Denna låt lyssnade jag mycket på. Diggar den fortfarande!
Lyssna lite på 80-talslåtar och dra er tillbaka till det ljuva 80-talet! Ha en underbart skön fredag nu alla mina goa läsare!!
Inte har jag väl gått och blivit gammal?? Näää, jag är väl fortfarande 25?? Inte?? Hrpmf... Nää, 25 är jag ju inte längre. Men vissa dagar känner man sig som 25 och vissa dagar som 75. Undrar hur det kommer sig? Har ni också såna dagar? Men visst det är bara titta på mitt hår, gråa hår finns det på huvet tyvärr. Tur det finns hårfärg. :-)
Läste en rolig historia nyss: Lilla Lotta satt och tittade på medan hennes mamma diskade då hon upptäckte plötsligt att mamma hade flera vita hårstrån som syntes väl som kontrast mot hennes bruna hår. Hon frågade då nyfiket: "Mamma? Varför är en del av ditt hår vitt?"
Mamman svarade: "Jo, varje gång du är olydig och får mig att gråta eller vara olycklig, så blir ett av mina hårstrån vitt."
Lilla Lotta tänkte en stund på detta och sa sedan: "Mamma? Varför är mormors hår HELT vitt?"Aooch, mitt i prick!! Haha, av barn får man minsann höra sanningen. Det kan ju vara befriande, men visst kan det sticka till i en också. Nåja, om jag nu börjar bli gammal och har fått gråa hårstrån, så borde jag väl ha blivit mera vis med åldern också. Eller? Jo mer vis än när jag var 25 i alla fall. Man lär sig ju hela tiden. Det är väl det livet går ut på, att lära sig en massa. Man blir aldrig fullärd säger dom ju.
Och ett gott skratt förlänger livet, så här kommer en till: Den lille gubben skulle gå till frissan med sina tre hårstrån.
När han kom fram frågade frisören hur han ville ha det och den lille gubben sa:
"Klipp det så jag kan ha sidobena, tack!"
Nästa gång han kom hade han bara 2 hårstrån kvar och frisören undrade återigen hur den lille gubben ville ha håret. Den lilla gubben sa:
"Klipp det så att jag kan ha mittbena."
Nästa gång han kom till frissan hade han bara 1 hårstrå kvar och frisören ville veta hur han ville ha det. Den lilla gubben sa då: "Äh, rufsa till det bara!"
Ha en riktigt rolig torsdag alla goa läsare! (Och bryt inga ben nu...)
Ja att föra något vidare är något som jag har tänkt på ett tag, men sen låter det ju så mycket bättre på engelska tycker jag: "Pay it forward"! Att föra något vidare kan ju vara både bra och dåligt. Men jag vill skriva om att föra något bra vidare. Bilden här ovanför illustrerar detta så klockrent tycker jag. En person kan egentligen göra så ofantligt mycket genom att den börjar med att föra något vidare som den känner för.
Jag är väldigt öppen med min viktminskning och kampen för att förlora alla kilon jag har lagt på mig genom åren. Det är en väldigt jobbig resa och det kommer ta tid. Blod, svett och tårar känns det som ibland. Men jag vet verkligen vad jag vill denna gång och hur jag ska nå dit. För mig passar det att vara öppen om en sån här sak, medan jag vet att en del vill helst göra sånt här väldigt privat. Nu är jag ju en väldigt öppen människa ändå, men även min viktminskning kände jag att jag ville dela med mig. Och då var det för att jag tänkte att jag kommer nog behöva mina vänners stöd och peppning för jag visste att det kommer komma tuffa stunder då man kanske vill ge upp och det känns väldigt tungt att gå vidare. Sen har det känts lite som en snöbollseffekt emellanåt. Lilla jag har lyckats inspirera flera personer att ta itu med sin viktminskning och lägga om livsstil. Och det var verkligen inte det som fanns i mitt huvud. Så tänkte jag inte, förrän jag märkte de första reaktionerna som var så uppskattande och varma. Jag lägger ut mitt vägningsresultat varje vecka på facebook och oavsett om jag har gått upp, ner eller står stilla lägger jag ut det. För att jag behöver stödet oavsett var på resan jag befinner mig. Jag berättar också om min träning som består av stavgång, crosstraining och träning med vårt nya Wii. Mina vänner är väldigt stöttande och glada för min framgång. Och det har som sagt inspirerat några fler att ta itu med sin viktminskning och träning och några som planerar att ta itu med det vet jag. Tack vare att jag är öppen med detta, så har "jag" fört det vidare. Det är helt otroligt. En sån liten sak egentligen, som att jag är öppen med det jag gör kan få flera att känna att de också vill sätta igång.
Nu vill jag verkligen inte sätta mig själv på en piedestal, det är verkligen inte min mening med detta. Utan jag menar bara att ibland är det bra att vara öppen med det man gör, vem vet du kan inspirera folk till att göra stora saker i sina liv! En av mina inspirationskällor är programmet "Biggest loser", när jag ser dessa människor med en otroligt stor övervvikt kämpa sig tillbaka och att göra det i TV, så blir jag mäkta imponerad!! Jag tycker jag är öppen som skriver om det på facebook, men tänk att visa upp allt för flera miljoner människor!! Älskar verkligen det programmet, och vill bara sätta igång att träna så fort jag ser dom köra "Last chance workout"!!!! Jag valde att föra detta vidare, men tänk efter....vad kan DU föra vidare? Alla har något som de kan föra vidare och som kan göra storverk! "Pay it forward"!
Funderar mycket på vad jag ska bli när jag blir stor. Jag har upptäckt att jag gillar att jobba med datorer. Men samtidigt är det svårt att veta vad jag kan fixa, med tanke på att min läkare säger till mig att det ska inte vara nåt statiskt eller tungt. Men jag vill ju göra nånting där det finns jobb att få. Inte helt lätt det där. Jag kan inte gå tillbaka till barnomsorgen, trots att jag har en fritidspedagogutbildning. Jag har bränt ut mig nästan två ggr inom det yrket. Jag försökte nämligen gå tillbaka och det funkar inte, så det har jag fått lägga bakom mig nu. Synd, jag har ju trots allt en högskoleutbildning inom det. Men det är inget att göra åt. Nu är det som det är. Man får gilla läget helt enkelt. Och göra det bästa av det! Kan jag få en arbetsplats med bra arbetsmiljö så tror jag att jag kan klara det. Jag får lära mig att ta små bensträckarpauser också. Det är viktigt för alla egentligen! Men jag tror många slarvar med det.
Jag och datorer gillar oftast varandra och jag gillar samtidigt färg, form och design och skulle vilja lära mig mer. Så jag tog upp det här med min arbetsförmedlare och hon tyckte det var en bra idé. IT-boomen har ju lagt sig för länge sen och nu utbildar inte folk sig till olika IT-yrken lika mycket berättade hon. Jag måste först gå nån grundkurs inom data, för att sen kanske kunna gå vidare till webmasterutbildning. Jag ska ringa runt den här veckan, till CSN, skolor m.m. För att se om detta skulle kunna vara nåt för mig. Hon tyckte att jag skulle kolla upp nån IT-arbetsplats där jag skulle kunna göra praktik, för att se om det verkligen är något för mig. Jag hatar att ringa runt och "tigga" om praktikplats, har gjort det förr, men vi får se om jag får göra det ändå. En del arbetsgivare tycker man är framåt och driftig när man ringer runt, men jag har upplevt att flertalet tycker att man är väldigt jobbig och vill bli av med en fortast möjligt. Mycket tankar är det iaf, läkarsekreterare funderar jag också på. Men det tyckte arbetsförmedlaren att det var för statiskt. Nåja, vi får se var det landar till slut!
Idag skiner solen genom fönstren. Det gnistrar i snön som föll igår och det är riktigt vackert! Jag skulle vilja gå ut, men jag har insett att jag behöver broddar för att gå ute nu. Jag halkade så mycket senast jag var ute och gick, och spänner ryggen på så fel sätt då. Jag ska träna inne idag tänkte jag, blir nog lite Wii Fit Plus tror jag. Var några dagar sen nu! Det är riktigt kul!
Ja viktkampen fortsätter! Det gick bra förra veckan. Jag gick ner -1,7 kg! Trodde inte på en så stor viktminskning faktiskt. Det är ju lite mer än vad som rekommenderas, men det är svårt att styra. Jag äter det jag ska och tränar på bra, dricker mycket vatten och äter frukt om jag är sugen på nåt. Vi har hållit på i 11 veckor nu och jag har gått ner -12,1 kg! Så jag känner mig helnöjd! Jag har en lång väg kvar att gå, men jag är fortfarande motiverad och disciplinerad och ska fixa det denna gången. Jag går ofta och tänker på hur jag kommer se ut när jag gått ner allt jag vill. Tror jag kommer förändras en del i alla fall. Jag har berättat för er att vi följer serien "Biggest Loser" på kanal 5 och det är helt otroliga förändringar de gör när de går ner så mycket i vikt som de gör. De blir som helt nya människor. Jag blir så inspirerad och imponerad av dom. Men jag tror inte att det finns några lätta genvägar till viktnedgång. Du får helt enkelt jobba hårt för att gå ner i vikt. Man får svettas, svettas och kämpa på ännu mer.
Men jag tänkte på det här med att vara medveten om sin kropp. Jag tror vi tjejer överlag är ganska dåliga på det. Vi ser oss ofta som större fast vi inte är det. Jag har märkt att det finns en stor skillnad mellan män och kvinnor där. Män uppfattar inte sina kroppar såsom vi kvinnor uppfattar våra. Nu får ni läsare rätta mig om jag har fel, men min uppfattning är att män inte lika ofta mår psykiskt dåligt över sin övervikt som vad kvinnor gör.
Tycker den här bilden illustrerar så bra det jag försöker att uttrycka i ord. Nu är det kanske inte så här extremt men jag märkte bara det när jag och sambon gick upp så mycket i vikt. Han kunde stå framför spegeln och klappa sig på den stora magen och skratta medan jag mådde skitdåligt av att se mig naken i spegeln. En rolig händelse för mig i veckan var när jag skulle köpa mig ett par nya jeans. Mina favoritjeans börjar bli så utslitna. Jag tog med mig två stycken av samma modell in i provrummet. Två olika storlekar då. För bara några veckor sedan så hade jag börjat med att prova den största storleken, för jag är van att det är den jag får ta. Men nej, nu bestämde jag mig för att prova den mindre storleken och de satt perfekt. Jag blev såklart väldigt glad. Jag måste börja tänka om en del när det gäller min kropp. Det är ändå 12 kg mindre på den och det gör en del.
Men något som gör att man kan komma långt, är att ha en härlig utstrålning! Så alla tjejer som nojjar över sin vikt, mig inkluderad då, försök att le mot de du möter så vinner du en hel del på det!
Idag är det Fars Dag! Min bonusdotter och jag har uppvaktat Tomas idag. Han fick en mysig frukost med tända ljus och presenter som hon har valt ut alldeles själv! Han såg helnöjd ut! Han behöver bli uppmärksammad idag, det har varit en tuff vecka med mycket att tänka på! Men han gör det riktigt bra måste jag säga. Det är inte helt lätt att vara förälder och inte helt lätt att ha sitt barn varannan vecka. Men vi kämpar på för att göra det bästa för alla parter!
Min egen pappa har jag en väldigt dålig relation till, eller om jag ska vara helt ärlig, ingen relation alls. Och det har påverkat mig, mer än jag nog vill erkänna. Jag ska inte gå in för djupt på allting, men mycket beror nog faktiskt på min pappa. Han har inte tagit sitt ansvar som pappa och det har sårat mig oerhört. Jag har i många år försökt att engagera mig ändå, men till slut blev det ohållbart. Så just nu mår jag bäst av att inte ha en relation med honom, hur hemskt det än låter.
Men jag vill ändå påpeka för alla som läser bloggen hur viktigt det är att ha en sund relation till sin pappa. Det är viktigt för både söner och döttrar. Jag vet att det spelar en stor roll för deras uppväxt och vilken bild de får av att vara en pappa. Man måste inte ha skyhöga mål som förälder, bara man finns där för dom, och älskar de villkorslöst. Viktigt att ha en fungerande kommunikation. Finns mycket man kan säga om detta ämne. Men jag ska inte bre ut mig för mycket.
Vill önska alla pappor en underbar Fars Dag! Ha en fortsatt bra dag alla goa läsare!
Helgen är här! För oss var den väldigt efterlängtad! Vi var ganska slutkörda och trötta, och behövde verkligen få ta det lugnt och ta sovmorgon. Skönt med en bonusdotter som när hon vaknar kan roa sig själv på sitt rum och låta oss sova ut. Det är guld värt. Vi vuxna känner oss lite snoriga och hängiga så det får nog bli en myshelg inne. Jag tror att det är viktigt att tillåta sig själv att dra ner på tempot och ha det lugnt och skönt helt enkelt. Man behöver inte hitta på en massa hela tiden. Hur skönt är det inte att bara få vara? Jag har egentligen ganska svårt med det, vill alltid göra nånting. Men efter min utbrändhet och med min fibromyalgi som jag tampas med, så är det viktigt att hitta en balans mellan att vara aktiv och vara avslappnad. Och jag är ju sån att jag kan ha svårt att "bara sitta" utan att göra så mycket. Jag "ska bara", fixa tvätten, jag "ska bara" ta hand om disken, jag "ska bara" städa m.m. Min läkare fick till slut säga åt mig med väldigt bestämd röst att jag måste släppa på kontrollen och låta andra hjälpa till. Det är inte helt enkelt för mig, men jag har kommit en bit på vägen i alla fall. "I'm a work in progress".
Vi är väldigt sociala och älskar att umgås med våra vänner. Så det kan kännas jobbigt att säga "nej" även till vänner, för att man behöver tid för sig själv. Men som sagt, ibland behöver man faktiskt göra det. Och utan att ha dåligt samvete. För där är jag nog nu, att jag kan säga "nej", men får då dåligt samvete för att jag sa "nej". Så jag har en del kvar att jobba på.
Så idag drar jag på mig mysplyschoverallen och går "in i det lugna"... :-) Vi ska kramas, mysa och bara rå om varandra. Vi ska göra egna pizzor åt oss tre ikväll och kolla på nån rolig familjefilm. Tända en massa ljus och bara få må gott!
Så kära läsare, jag önskar er en underbar helg, oavsett om ni är superaktiva eller om ni som oss har en lugn myshelg. Var rädda om varandra!
Jag ska erkänna: Jag är rik! Nääää, säger du då...jooooo, rik på vänner!! Så är det faktiskt. Rik på väldigt fina, sanna vänner! De kanske inte är en superstor flock. Men de är ganska många och väldigt fina! Det slog mig verkligen idag, att jag har så många otroligt fina vänner. Som är ärliga, uppriktiga, stöttande, kärleksfulla! Ja jag skulle kunna fortsätta räkna upp flera fina egenskaper. Men det jag vill tala om är hur mycket jag uppskattar er alla mina goa vänner! Ni betyder så oerhört mycket för mig, mer än jag troligtvis kan uttrycka i ord!
Och mina vänner finns inte bara på en plats utan är utspridda lite överallt i landet och världen faktiskt. Jag har en del vänner kvar i Örebro som är min hemstad, även om jag inte hinner träffa dom så ofta och inte alltid är så bra på att höra av mig. Men det är såna vänner som man bara kan fortsätta prata med om det man senast pratade om, man bara tar vid där man var senast om ni förstår vad jag menar. Sanna vänner! Sedan har jag fått många fina, härliga vänner genom min sambo Tomas. Han hade en stor bekantskapskrets när vi träffades och jag har fått äran att lära känna dom. Idag fick jag en skön stund med en av dom här underbara vännerna. Då man bara kan vara sig själv och tala om allt man har på hjärtat och vännen lyssnar och förstår, samt att även jag vill höra hur min vän har det och hur hennes liv är.
Jag vill bara säga till alla mina goa vänner: TACK för att ni finns och är så underbara!! "You're simply the best"!
Jag har i många år varit överviktig, och har vid flera tillfällen mått riktigt dåligt över det. Och jag har också tagit tag i min viktnedgång flera gånger, och har lyckats ganska bra. Det jag däremot misslyckas med är att hålla vikten sedan. Jag kan erkänna: "Jag är en riktig gottegris"! Nästan den värsta sorten. Älskar godis, choklad, chips, kaffebröd och att laga mycket god mat. Och just dessa saker har gjort att jag trillar dit och smaskar i mig en massa sånt. Tröstäter jag då? Jaa, det gör jag nog, men en del beror nog helt enkelt på att jag just är en gottegris. Sockerberoende blev jag också på kuppen. Min övervikt sitter fördelat över HELA kroppen faktiskt. Och inte som hos många andra, som kanske bara har en tjock mage eller tjocka lår. Det jag ofta får höra som är en väldigt klen tröst, är: "Men du har ju så sött ansikte". I och med att personen säger det, så känns det ju då som allt annat på mig INTE är sött. Det jag tror är viktigt för personer med övervikt är att man måste komma till insikt varför man har gått upp all denna vikt och att övervikten är farlig för ens hälsa och välbefinnande. Jag började med att ta itu med saker som var jobbiga rent psykiskt och efter det var jag tillräckligt stark för att ta itu med övervikten.
Jag har varit med i Viktväktarna vid flera tillfällen och har alltid gillat deras filosofi: "Ändra livsstil, lär dig äta rätt och motionera". För ett tag sedan så kom jag till insikt att jag behövde ta itu med min övervikt igen och att det denna gången skulle bli hållbart. "Nu och för alltid". (Det heter min blogg på viktväktarna.) Sambon hängde också på eftersom han också är en gottegris och har samlat på sig en del övervikt. Vi gick med i Viktväktarna Online. Det fungerar riktigt bra och vi är båda väldigt motiverade nu och mår mycket bättre redan. Jag har gått ner 10,4 kg på tio veckor och sambon har gått ner 6,7 kg.
Vi har blivit väldigt inspirerade av tv-programmet "Biggest Loser". Vi följer det sen några säsonger tillbaka och älskar det verkligen! Deltagarna i det programmet får ju lära sig att äta rätt och motionera. När vi är ute och går med våra stavar så brukar vi peppa varandra med orden: "Last chance workout"!! Då kan vi riktigt se och höra Bob och Jillian skrika det till oss och då spurtar man lite extra!! Ni kommer få följa mig på min viktresa om ni läser min blogg. Idag blir det ingen stavgång, utan jag ska ställa mig på crosstrainern och köra ett pass på den istället.
Nu faller snön äntligen ner här hemma hos oss. För mig är det första snön denna säsong, så det känns extra härligt. För några veckor sen när det kom snö här hemma så var vi i Ullared och shoppade, så då missade vi snön. Så det kändes extra härligt idag när snön äntligen kom. Nu kommer det nog dröja innan träden ser så snötyngda ut som på bilden, men det är ett vitt täcke på marken nu i alla fall. Jag tycker om snön....oftast. Det lyser upp så fint, samt att det ser mer ut som vinter ska göra! Men samtidigt så får du pälsa på dig mer och det blir krångligare att ta sig fram.
Men jag är ändå riktigt glad att snön kommit nu! Är det vinter så ska det väl vara vinter! Eller vad säger ni kära läsare?
Det som är mysigt med mörka kvällar är att man kan tända så mycket ljus, det ger en otroligt mysig stämning tycker jag. Ska se till att shoppa mera ljus när jag är i stan på torsdag.......schhh säg inget till Mr T!! :-)
