torsdag 18 november 2010

Gammal? Jag? Nääää..Eller?

Inte har jag väl gått och blivit gammal?? Näää, jag är väl fortfarande 25?? Inte?? Hrpmf... Nää, 25 är jag ju inte längre. Men vissa dagar känner man sig som 25 och vissa dagar som 75. Undrar hur det kommer sig? Har ni också såna dagar? Men visst det är bara titta på mitt hår, gråa hår finns det på huvet tyvärr. Tur det finns hårfärg. :-)

Läste en rolig historia nyss: Lilla Lotta satt och tittade på medan hennes mamma diskade då hon upptäckte plötsligt att mamma hade flera vita hårstrån som syntes väl som kontrast mot hennes bruna hår. Hon frågade då nyfiket: "Mamma? Varför är en del av ditt hår vitt?"

Mamman svarade: "Jo, varje gång du är olydig och får mig att gråta eller vara olycklig, så blir ett av mina hårstrån vitt."

Lilla Lotta tänkte en stund på detta och sa sedan: "Mamma? Varför är mormors hår HELT vitt?"
Aooch, mitt i prick!! Haha, av barn får man minsann höra sanningen. Det kan ju vara befriande, men visst kan det sticka till i en också.
Nåja, om jag nu börjar bli gammal och har fått gråa hårstrån, så borde jag väl ha blivit mera vis med åldern också. Eller? Jo mer vis än när jag var 25 i alla fall. Man lär sig ju hela tiden. Det är väl det livet går ut på, att lära sig en massa. Man blir aldrig fullärd säger dom ju.

Och ett gott skratt förlänger livet, så här kommer en till:
Den lille gubben skulle gå till frissan med sina tre hårstrån.
När han kom fram frågade frisören hur han ville ha det och den lille gubben sa:
"Klipp det så jag kan ha sidobena, tack!"
Nästa gång han kom hade han bara 2 hårstrån kvar och frisören undrade återigen hur den lille gubben ville ha håret. Den lilla gubben sa:
"Klipp det så att jag kan ha mittbena."
Nästa gång han kom till frissan hade han bara 1 hårstrå kvar och frisören ville veta hur han ville ha det. Den lilla gubben sa då: "Äh, rufsa till det bara!"

 

Ha en riktigt rolig torsdag alla goa läsare! (Och bryt inga ben nu...)

1 kommentar:

  1. Ja, nog finns det en stor åldersnoja i samhället idag. Man ska vara ung och se bra ut, annars är man inte mycket att ha.

    Själv har jag kommit ännu längre från ungdomen än du, och visst finns det stunder när det känns tråkigt. MEN - man kan inte göra något åt att åren går, och dessutom tycks gå fortare för varje som passerar.

    Jag tror man ska försöka acceptera sakernas tillstånd och göra det bästa av situationen. Om depressionsgraden styrs av antal rynkor eller gråa hår kommer man in i en ond cirkel. Nä, man kan i stället glädjas åt

    - att inte ha småbarn som håller en vaken på nätterna
    - att inte ha tonåringar som håller en vaken på nätterna
    - att ha kvar sitt ungdomliga sinne även om skalet börjar bli slitet
    - att man tycker det är skönt att bara vara hemma
    - vara någorlunda frisk och pigg
    - ha pensionen i sikte därframme nånstans

    och mycket annat.

    Historien med Lotta däruppe var verkligen mitt i prick!! :-)

    SvaraRadera