Igår tog jag tåget till Borlänge för att jag blivit kallad till Mammografienheten där. Jag fyllde 40 år för en månad sedan och de var riktigt snabba med att skicka ut kallelsen måste jag säga. Exakt en månad tog det. Bra jobbat av Landstinget Dalarna. Jag vet inte om jag kanske hade kunnat ändra plats/ort där jag ville göra mammografin, men för mig blev det aldrig ett alternativ när jag läste broschyren som följde med kallelsen. Där stod det nämligen att i Borlänge och Mora fanns det möljighet att göra digital mammografi. Den gamla röntgenutrustningen och patientsystemet hade bytts ut mot digital teknik. Det ger en hög kvalitet på undersökningarna och förre kvinnor behöver återkallas pga tekniskt fel.
Visst känner man sig lite gammal när man inser att nu har man kommit till den åldersgruppen då detta är nödvändigt. Samtidigt som jag tycker det är suveränt att det finns. Och egentligen borde finnas även för yngre kvinnor då bröstcancer letat sig ner i åldrarna.
Allting såg väldigt nytt och fräscht ut när jag klev in på mottagningen igår. Tydligen invigdes det i oktober förra året. Jag fick sitta ned och vänta tills jag blev uppropad, då jag fick legitimera mig och sedan invisad i ett som liknade ett provrumsbås. Där fick jag ta av mig på överkroppen men behålla bhn på. Efter en stund så fick jag komma in.
Såhär såg maskinen ut och sköterskan gav mig först information och kände på brösten. Sedan var det bara att "strippa" och lägga upp brösten. Haha, nej men det var inga problem och det gick bra, hon tyckte jag var avslappnad. Det gjorde inget ont alls, har hört både och från väninnor. Tog två bilder framifrån och två från sidan. Det såg bra ut och vi behövde inte ta om dem. Hon berättade att de första gångerna man får göra mammografin så kan man ibland bli kallad till lasarettet i Falun för en ytterligare undersökning. Det var inget att bli rädd för utan det är vanligt eftersom i 40-årsåldern kan ha mycket körtlar som gör att man inte ser lika bra och då måste man göra någon mer avancerad undersökning fattade jag det som. Vi får se om jag slipper det eller inte.
Tur i alla fall att inte mammografin såg ut såhär:
Om vi kvinnor hade haft lite mer att säga till om hade det kanske sett ut såhär:
Jag kommer bli kallad vartannat år och jag kommer gå på det. Jag är även noga med att gå på de cytologprov jag blir kallad till. Jag tycker att det är väldigt viktigt att man utnyttjar detta så att det kan upptäckas på ett tidigt stadie om man nu skulle råka ut för något. Nu är det gjort och jag såg tack och lov inte ut såhär efteråt:
Nu vet ni om min härliga dag igår och hur det går till när man gör mammografi ni som ännu inte gjort det. Absolut inget att vara orolig för, personalen som arbetar med sånt är väldigt hänsynsfulla och försiktiga, det var de i Borlänge i alla fall.
Hoppas ni alla mår bra!
Kram
Ann-Sofie!
Viktkampen fortsätter. Sambon och jag tappade tyvärr motivationen i våras och sedan kom sommaren med alla frestelser. Men som tur är så gick jag inte upp alla kilona jag hade gått ner. Nu har vi kört Viktväktarna i omgångar iofs, men jag har ändå gått ner ca 24 kg sen jag vägde som mest. Men jag har som jag nämnt tidigare mycket mer att gå ner, så det är bara att fortsätta att kämpa.
Vi tycker fortfarande att Viktväktarna fungerar bäst för oss, det är ingen diet utan en livsstil som vi vill lära oss. Tyvärr så har vi dock tappat motivationen emellanåt, men det kan jag inte lasta VV för. Enbart vårt eget fel. Nu är det tredje veckan som vi kör sen omstarten och det känns bra. Kom igång och tränade lite förra veckan, var ute och gick två ggr och klippte hela gräsmattan som blev riktigt bra motion. Ska fortsätta med promenaderna denna veckan, tycker det var riktigt skönt att ha kommit igång med dem igen. Älskar att slå på musik i lurarna och köra på.
Denna gång så mätte vi oss också när vi körde igång igen. Missade det förra gången och det var synd. För de veckor man inte går ner något i vikt, så kan man mäta sig, för då kan nedgången visa sig i centimeter istället vilket är lika viktigt. Då kan man fortfarande hålla igång motivationen att gå ned i vikt.
Jag har förstått att det är viktigt att lära sig att säga "nej" till den mat som jag inte behöver, alltså är jag inte hungrig så ska jag inte äta. Hur många ggr har jag inte varit enbart sugen på nåt att äta och därför stoppat i mig en massa onödigt. Alldeles för många ggr. Om jag nu blir sugen på något så försöker jag att äta frukt eller dricka vatten som kan stoppa suget för stunden. Ibland kan ett tuggummi hjälpa det värsta sötsuget också.
På två veckor har jag gått ner -1,9 kg. Inte mycket men det är ned i vikt iaf och det är bra för mig. Bara att fortsätta kämpa, jag har många vänner som stöttar och peppar mig och det betyder oerhört mycket för mig.
Det är verkligen en av anledningarna till att jag är så öppen med att jag kämpar med att gå ned i vikt. Får ofta positiva tillrop av vänner som gör att man orkar kämpa på även när de tunga, jobbiga dagarna kommer. TACK för allt stöd ni ger mig! Det betyder så mycket för mig!
Hoppas ni alla mår bra och har en fin dag!
Många kramar till er!
Ann-Sofie
Det var väldigt länge sedan som jag skrev. Jag vet inte riktigt varför jag inte har skrivit något, tid har nog funnits, men kanske inte riktigt tålamodet eller lusten till att skriva. Ni som känner mig riktigt väl vet att jag är känslomänniska och det styr mig såklart mycket i det jag vill göra.
Det har hänt en hel del sen jag skrev senast. Hela sommaren gick utan att jag tänkte så mycket på den kommande webmasterutbildningen och plugg överhuvudtaget. Det kanske är bra iofs, men samtidigt så hade jag nog behövt ägna det några tankar. För veckan innan så började jag fundera när jag såg kurslitteraturen och kikade igenom böckerna och funderade. Jag kände att det började kännas fel, det var inga pirriga, förväntansfulla känslor som välldefram utan mer ångestfyllda och jobbiga. Jag tog mig en rejäl funderare, ville jag verkligen sitta framför en dataskärm resten av mitt liv och jobba med programmering? Nej det började mer och mer kännas helt fel med tanke på hur jag är som person.
Vad vill jag bli när jag blir stor? Jaa, inte helt lätt att veta fast jag hunnit fylla 40 år under sommaren. Det kanske är det också som bidrog till att jag kände att jag kan inte hålla på och vela mer nu, måste komma fram till vad jag vill. Jag vill ju verkligen börja jobba och då med något som jag trivs med. Visst är inte varje arbetsdag en dans på rosor, det vet jag mer än väl. Men det ska kännas ok att gå till jobbet åtminstone. Så jag beslöt mig för att skrinlägga webmasterutbildningen och börja titta på något annat. Jag kom fram till att jag trivs när jag får jobba med människor på något vis. Men på vilket sätt skulle det kunna vara då? Många frågetecken dök upp. Jag ville hitta en distansutbildning eftersom jag inte vill flytta. Sedan vill jag samtidigt att det ska vara en efterfrågad yrkesgrupp på arbetsmarknaden, så jag lätt kan få jobb hyfsat nära. Till slut kom jag fram till två olika yrken. Bibliotekarie och apotekstekniker. Sökte en del på nätet och ringde även runt en del. Ett samtal med personalchefen på Ludvika Bibliotek bidrog till att jag lade ner tankarna på bibliotekarie då hon inte trodde att det var ett framtidsyrke här där jag bor eftersom utlåning på böcker minskat och det finns risk för nedläggningar av bibliotek.
Då återstod apotekstekniker och det var ett yrke att satsa på enligt min handläggare på AF. Och det stod även att läsa på en del sidor på nätet. År 2009 så förlorade Apoteket sitt monopol och regeringen ville omreglera apoteksmarknaden med fler apotek för att öka tillgängligheten och servicen. Det gjorde att det behövs mer utbildad personal till de olika apoteken som dök upp på marknaden.
Jag hittade en ny distansutbildning till apotekstekniker hos Lernia. De tar tyvärr bara in en gång per år. Hösterminen, och nu var det fullt plus att jag upptäckte att jag inte hade all behörighet som efterfrågades. Jag måste läsa in Naturkunskap A och B. Så det har varit mycket ringande runt för att fixa och ordna allt. Har gjort ett tidigt avbrott i webmasterutbildningen. Och sökt in till Komvux här i Ludvika för att läsa in några ämnen som kan vara bra att ha med tanke på apoteksteknikerutb. Det som stör mig nu är att jag fortfarande inte har fått komma igång med mina studier eftersom de har för mycket att göra enligt yrkesvägledaren på VBU. Så jag går bara och väntar nu på att få köra igång med mina studier på VBU som gör att jag förhoppningsvis kommer in på apoteksteknikerutbildningen nästa hösttermin, år 2012.
Nu vet ni lite vad som hänt för mig. Ja sen har jag ju lämnat 30-årsåldern också och det med två olika fester. En för våra härliga vänner som blev så himla rolig och som jag blir så glad av att tänka tillbaka på. Ett kärt minne. Den andra festen var för våra kära familjer som blev riktigt härlig och mysig. Är så glad för all uppvaktning av er alla. Ni har verkligen bidragit till att det kändes helt ok att fylla 40 och jag kan alltid tänka tillbaka till festerna för att bli glad och få ett fånigt flin på läpparna. Tack så mycket för alla fina presenter och blommor!! Jag är så tacksam för allt!
Undrar om jag ska satsa på en sån tröja som Courteney Cox Arquette har? Vad tycker ni?
Ha det så bra!
Kram!
Ann-Sofie
